Winning

Blir alldeles varm i hjärtat av min vän V.
Nu när vi fått veta vem som får stanna och vem som inte får stanna på jobbet säger han att han inte vill vara där utan mig.
Det känns fint. Om än lite konstigt.

Det kommer kännas ännu finare när jag fått ett tillsvidare-jobb och en högre lön och de erbjuder mig hans jobb och jag tackar nej.
Jag vill inte jobba där längre.
De har gett typ hälften av vikarierna förlängt vick. Och flera av dem de vill ha kvar är ganska inkompetenta... och de har valt bort mig. Det är ju inte direkt bra för egot. Ok om jag hade gjort nått dumt... men det har jag inte, vad jag vet.
Flera av de  som de valt att behålla har däremot kommit skitbakis till jobbet, slarvat och varit hysteriska. Men det har ju inte cheferna koll på...
Det är därför jag känner att jag måste "vinna" över dem.
Så känner jag alltid när nån är dum eller orättvis mot mig.