Det går bra nu.

Aha... nu har jag två jobbintervjuer och en som vill att jag ska kontakta henne för intervju.
Så lätt var det.
No more ångest!

Jag är poppis

Idag har jag sökt ca 20 jobb.
Har redan fått 2 svar från 2 sjukhem här i Stockholm som vill prata med mig.
Jag känner mig faktiskt nästan lite sugen på att jobba på sjukhem igen. Jag hittade ett här i Kista och om de hörde av sig skulle jag lätt tacka ja. Skulle ta 5 min med cykel dit. Jag skulle kunna gå upp kl 6 om jag börjar 7. Fantastiskt!
Men jag kan hoppa upp och sätta mig på att lönen skulle vara ganska dålig :(
det är lite därför jag hoppas att nån norrbagge skulle höra av sig, men de verka vara totalt ointresserade av mig over där.

Först av allt vill jag bara säga att tjejkvällen var mycket trevlig! Shit vilka mästerkockar vi är och vilket fin hus Henna och Johan har.
Men det låg verkligen på landet. Inget fel på det egentligen. Jag tror att jag reagerar starkt på sånt för att jag varken har körkort eller bil. Med bil funkar det ju. Och jag kan tänka mig att det är skitfint där på sommaren.... nu var det lite trist med gammal grå snö och så...
Huset var som sagt jättefint och vuxet liksom. Jag är avundsjuk.
Det om det...

Igår träffade jag mamma i stan och gick på etnografiska museet och kollade på Vodou utställningen.

Idag började min nya kurs i skolan: C-uppsatsen!

Kvällen:

Ska ut på landet i kväll. Jag, Johanna och Karro ska hem till Henna och käka middag och basta. Myspys...

Det om det...
Jag vill även uppmärksamma att jag är bjuden på 2 tjejkvällar på två veckor.
Jag ogillar ordet tjejkväll fruktansvärt mycket. Det känns så påtvingat... nästan lika hemskt som parmiddag :(
Inte för att jag inte vill ha en kväll med bara tjejkompisar och inga killar, för det brukar faktiskt vara skönt. Ibland kan killar vara så jobbiga. Speciellt om man vill prata om tjejgrejer.
Killar verkar bli så illa till mods när man pratar om mens och sånt... ja... fråga mig inte varför det ämnet kommer upp så ofta i min vänskapskrets.

Något sent....

... men kom att tänka på det här när jag vaknade i morse.

I veckan var det som bekant strömavbrott här i Stockholm. Detta ledde till att tunnelbanan inte fungerade. och det är väll ok... sånt kan hända...

Men... just när det här hände var jag på väg in till stan på ett mycket viktigt möte. Tunnelbanan gick bara till Hallonbergen. Där sa sl att det skulle vänta ersättningsbussar uppe på torget.
Men tror du att det stod några bussar där? Tror du att det kom några bussar på en halvtimme? Nej och Nej.
Och jo... det duggregnade lite och var ganska kallt. Vi var typ 100 pers som stod där och väntade i över en halvtimme tills sl gubbarna kom upp och sa att tunnelbanan fungerade igen.
Moget av dem att luras sådär. De kunde ju bara sagt att det inte skulle komma några bussar. Jäkla lurisar....

Sitter och skriver om hälsofrämjande samtal och beteendeförändringsmodeller. Jag har valt att ha ett hälsofrämjande samtal med en storrökande diabetiker. Min plan är att han ska sluta röka. det fick mig osökt att tänka på när jag senast hjälpte en person att sluta röka.
Det var min vän Johanna som hade bestämt sig för att sluta när vi kom till NZ. Det gick väll sådär till att börja med... ifs. köpte hon inga egna cigg, men hon "lånade" i stället av andra. Random folk hon träffade, kunder på pubben, chefens tjej, vänner... ja alla. Så hon fortsatte ändå röka ganska mycket. Då kom jag på snilleblixten att hota med att om hon rökte skulle jag minsann röka lika mycket som hon. Fy fabian... det var inte skoj kan jag säga.
Som tur är slutade hon helt ganska snart efter det ;)

Det är så jobbigt att vänta.

Som jag har sagt tidigare är jag inte en sån som sitter och väntar. Jag är verkligen dålig på det. Men nu måste jag...
Jag har en känsla av att jag inte får det här jobbet... det känns liksom som att de har väntat in i det sista med att ringa.
Känns ju lagom tråkigt.

Jag har aldrig varit på intervju och inte fått jobbet...
Men den här intervjun var ju konstig. Mannen frågade t.ex: Om du stod i receptionen på mitt hotell (det heter Barnenshotell) och det kommer in en familj som ska checka in, vem skulle du prata med först?
Vad är det för fråga? Vad ska man svara? Det handlar ju om att läsa av situationen...
Sen bad han mig peka ut var jag låg på den här skalan:

lugn-----------------------------------rolig

och med rolig menade han rolig som någon som viftar med båda tummarna i luften och skriker wohoo!
Vad svara man på det? Vill han ha personal som springer runt med båda tummarna i luften och skriker wohoo? Det kändes lite så..

Jag blev minst sagt förvirrad. Och jag undrar fortfarande vem i familjen man ska prata med först.